Битеф

Alf Sjöberg (1903-1980) bio je odgovoren, pored ostalog, i za čuvenu verziju Gospodiče Julije, izvedenu povodom 100. godišnjice Strindbergovog rođenja, kao i za filmsku verziju koja je 1951. dobila prvu nagradu na filmskom festivalu u Kanu. Njegovo istančano osečanje za umetničku, rafinirano oblikovanu scenografiju, omogućavao je efektnu osnovu za predstave. Ingmar Bergman (roden 1918), direktor Dramatena od 1963. do 1966, kombinovao je snažne osobenosti svojih prethodnika i postavio maštovite, uzbudIjive, odvažne predstave, na primer Igru snova (1970) i Avetinjsku sonata (1973), U sezoni 1985/86. očekujemo postavljanje na scenu, u Bergmanovoj režiji, Gospodiče Julije, u decembru, i Igre snova, u proleće, u vreme 200, godišnjice Dramskog pozorišta. □ Gunar Ollen.

Tre sar för Julie. . . I Början av Fröken Julie finns ett märkvärdigt replikskifte som Strindberg strukit och som därför inte kommenterats i var utomordentliga natiorialupplaga. Jean berättar för Kristin om hur Julie tränerar" fästmannen pa stallbacken. Jean: Han sprang tva ganger och fick ett rapp för var gang; men tredje tog han ridspöet ur handen pa henne och drog en strimma över hennes vänstra kindben; och sa gick han! Kristin: Nej vad han säger? Och sa det är därför hon malar sig sa vit rru! Man kan spekulera över varför Strindberg tagit bort sa viktiga, sa upplysande ord. De ger öppningsscenens stämningsläge: Julies raseri och rädsla. De förklarar

dessutom varför hon inte rest med fadem till släktingarna utan blivit kvar pa garden. När hon visar sig ute sminkar hon över förödmjukelsens eldmärke. Pa det sättet ser det ännu värre ut. Och folket star i logens dunkla hörnor och grinar medan Julie, vitmalad som en rasande liten clown, far runt pa golvet med skogyaktarn först och sen med Jean. Man kan alltid spekulera. För min del tror jag att det gick till sa här. Siri von Essen diktarhustru och före detta skådespelerska var lovad att spela rollen vid urpremiären i Köpenhamn. Hon blev förfärad da hon insag att hon dels skulle applicera ett ärr pa kinden, dels skulle hon vandra vitsminkad genom stycke. Hon skulle kort sagt se konstig ut. Möjligen packade hon upp sitt gamla sminkskrin fran teateraren och försökte framför spegeln astadkomma en rispa och en vitsminkning. Möjligen bemödade hon sig ganska länge med den svara uppgiften (vi, med vara resurser, vet nogsamt hur svart det är!) Äkta mannen gar genom rummet; stannar till, betraktar det bedröv-

liga resultatet. Bada inser att detta är „fasligt” - fast pa ett annat sätt än diktaren tänkt sig. Siri sörjer: hon vill inte uppträda i clownsminkning_nu när hon äntligen far sta pa scenen igen. August tröstar, gar upp i sitt tornrum och stryker replikerna. Han var aldrig knusslig mot sina skådespelare och han kinkade inte med sina texter. Faktum kvarstar lika fullt: Julie är en patagligt skadad fagel, som klumpigt flaxar in och siar ner i för henne livsfarligt revir, det är Kristins kök. Hon tillfogas ytterligare ett blödande sar i det grymma spelet med Jean. Det tredje saret, hennes genomskurna strupe, är bara en konsekvens av de tva tidigare □ Ingmar Bergman.

H^MTbF